Publiserad den 24.5.2018 i Vasabladet.
Den variant av social- och hälsovårdsreformen som Centern, Samlingspartiet och Blå Framtids vill köra igenom måste stoppas.
Social- och hälsovårdsreformen måste genomföras. De ursprungliga patientcentrerade målsättningarna – snabbare vård, enhetliga och klara vårdkedjor, stävjande av kostnadsökningarna och minskade hälsoskillnader – är viktiga. Den reform som Centern, Samlingspartiet och Blå Framtid nu vill köra igenom når inte dessa mål. Regeringens reformförslag måste stoppas.
Det finns ett alternativt förslag. Socialdemokraterna presenterade sitt förslag för närmare två år sedan. Här kommer det igen, sett ur österbottnisk synvinkel.
1. Vi förstärker hälsocentralerna. Enligt de ursprungliga målsättningarna är bashälsovården viktigast, i praktiken betyder det en förstärkning av hälsovårdscentralerna.
Det sker genom att öka läkarnas och skötarnas antal, se över deras arbetsfördelning och genom att utöka hälsocentralernas vårdpersonal med till exempel psykologer, geriatriker samt familje- och socialarbetare. En mångkunnig hälsovårdsenhet möjliggör bättre vård och behovet av tung specialsjukvård minskar.
Den förebyggande vården av våra folksjukdomar, som demens och hjärt- och kranskärlssjukdomar, behöver bättre styrning och rådgivning.
I regeringens modell ersätts hälsovårdscentralerna med ”sotecentraler”, som kan vara privata eller offentliga. De finansieras på basis av antal patienter och viss poängsättning av patienterna. Företagen kompletterar i denna modell den offentliga servicen och patienternas valfrihet kan ökas med servicesedlar speciellt när den offentliga vården inte genast kan erbjuda hjälp. Digitaliseringen underlättar överföringen av information.
I första skedet bör vi koncentrera oss på social- och hälsovården. Den så kallade landskapsreformen kan göras senare.
2. Förverkligande stegvis och i samarbete. Regeringen försöker göra en alltför stor förändring alltför snabbt. Reformen måste förverkligas stegvis och alla partier behövs i förnyelsearbetet.
I första skedet bör vi koncentrera oss på social och hälsovården. Den så kallade landskapsreformen, där statens och kommunernas uppgifter, förutom vårduppdraget, överförs till landskapet, kan göras senare. En reform av sysselsättnings- och tillväxtservicen bör göras tillsammans med kommunerna. Ökning av valfriheten kan också genomföras stegvis i ett senare skede.
3. Äkta självstyre. I socialdemokraternas modell kan Vasa centralsjukhus utvecklas i samma takt som övriga sjukhus, enligt regionens invånares önskemål. Det förutsätter äkta självstyre, som regeringen nu ger ifrån sig i första hand åt staten.
Landskapen bör få äkta självstyre, enbart landskapsval räcker inte. Regionens beslutsfattare bör alltså ha makten att besluta om finansiering och utveckling av servicen. I praktiken betyder det rätten att uppbära skatt. I regeringens modell finns inte denna rätt och det kommer att höja avgifterna.
Möjligheten att utveckla servicen betyder att indelningen i så kallade fulljoursjukhus och ”sämre” sjukhus inte behövs utan regionen besluter själv vilken service som utvecklas. Makt och ansvar är då i samma händer.
Socialdemokraternas alternativa modell betyder inte att vårdreformen skrotas utan en återgång till reformens ursprungliga målsättningar.
I regeringens modell styrs landskapen hårt av staten och det regionala beslutsfattandet går ut på att hitta sparobjekt och stå för nedskärningar.
Finlands alla regioner kan och bör inte tvingas in i samma form. SDP vill att regionerna själv kan besluta om vilka uppgifter som sköts regionalt och vilka kommunerna skall ta hand om. I SDP:s modell görs reformen med kommunallagen som grund. Då uppstår inte de problem som regeringens modell för med sig vid överföring av personal och egendom, eftersom reformen förverkligas på samma sätt som en kommunfusion.
4. Återgång till ursprungliga målsättningar. Socialdemokraternas alternativa modell betyder inte att vårdreformen skrotas utan en återgång till reformens ursprungliga målsättningar. Förberedelserna som gjorts i landskapen och ministerierna kan fortsättningsvis utnyttjas.
I stället för att tvinga hela landet att följa regeringens landskapsmodell, med privatisering av serviceproduktionen, utgår SDP från en stark skattefinansierad basservice som är tillgänglig för alla oavsett betalningsförmåga.
Stark bashälsovård och förebyggande service ger inbesparingar när behovet av tung specialsjukvård minskar.
Anita Niemi-Iilahti & Matias Mäkynen
